Koder för att få leverantörer i länder där arbetsförhållande i många fall är usla att sköta sig bättre är ett ifrågasatt verktyg. Men på vissa håll är aktiviteten större och det verkar som att produktionsförhållandena i viss mån förbättras. Niklas Zandén berättade om ett forskningsprojekt som tar oss med på en resa till fabriksgolvet i Indonesien för att se vilka strategier som finns och vad som fungerar.

– Det här ämnet är inte särskilt väl utforskat, inledde Niklas Zandén, Handelshögskolan i Göteborg, på ett internseminarium på Handelns Utvecklingsråd i februari som besöktes av både branschfolk, intresseorganisationer och forskare. Det beror till stor del på att det är komplicerat. Det är lättare att gå igenom auditrapporter och prata med stora internationella företag, men för att få reda på vad som verkligen kan fungera behöver vi gå till botten

Uppförandekoder är inte funktionella

De allra flesta stora inköpare av sådant som produceras i länder med dåliga arbetsvillkor och dålig arbetsmiljö har uppförandekoder för att få leverantörerna att sköta sig bättre gentemot sina anställda. Det är dock svårt att implementera dessa koder och i många fall leder de inte till att förhållandena förbättras.

– Det handlar i många fall om att slarviga kontroller, leverantörer som luras och interna konflikter mellan inköpare och CSR-avdelningen, sa Niklas

Best practice

I det pågående forskningsprojektet Tracing Sustainable Supply Chains: Translation of policy into practice in different national settings, som leds av professor Ola Bergström, fokuserar forskarna på att undersöka i vilka fall privata system för att reglera och förbättra arbetsförhållandena faktiskt kan fungera.

– Det finns indikationer i tidigare forskning på att starka lokala fackföreningar och NGOs kan vara en väg till framgångsrik implementering av köpares uppförandekoder, berättade Niklas. Vi valde att undersöka den livaktiga arbetarrörelsen i Indonesien för att se hur de arbetar och om de använder sig av uppförandekoder

Arbete på lokal nivå

Forskarna har intervjuat representanter för den indonesiska fackföreningsrörelsen, NGOs och köpare, observerat möten mellan parterna samt tagit del av skriftlig information. Några av de iakttagelser som forskarna har gjort är att arbetet med uppförandekoder främst drivs av lokala fackföreningar. NGOs hjälper till med utbildning, översättningar, koordination och nätverk. Internationella fackföreningar spelar en ganska liten roll.
– De allra flesta fackföreningar arbetar med att få arbetsgivarna att följa de indonesiska lagarna som reglerar arbetslivet, sa Niklas.

Det finns en stor kännedom om uppförandekoderna bland de indonesiska fackföreningsrepresentanterna. Men när de väl vill strida för att förbättra sina villkor använder de sig främst av de lokala lagarna och förhandlar med lokala parter.
– Uppförandekoderna kommer in i ett sent skede, när alla andra möjligheter är uttömda, berättade Niklas. I allmänhet använder de sig av kollektivförhandlingar, lokala kampanjer och arbetsdomstolen på plats innan de tar till uppförandekoderna. Man föredrar helt enkelt det lokala lagstyrda framför de privata regleringarna i form av uppförandekoder

Uppförandekoder uppfattas som problematiska

Flera av fackföreningsrepresentanterna menar att det är förenat med hög risk att använda uppförandekoderna eftersom de upplever att köparna kan dra sig tillbaka om det blir känt att arbetsförhållandena inte är bra.
– Jag tror dock inte att det är så vanligt att det förhåller sig så, sa Niklas. Men från arbetarnas perspektiv kan det uppfattas på det sättet. Detta missförstånd beror på att arbetarna sällan får någon information från köparna om varför de drar sig tillbaka.

För att lokala aktörer med framgång ska kunna använda uppförandekoder behövs stark lokal organisering, med (om än inte med våra mått mätt) välorganiserade grupper, i kombination med internationella påtryckningar. Detta tillsammans med ett ökat informationsutbyte mellan köparna och fackföreningsledarna där fackföreningarna kan få ta del av till exempel auditrapporter och information om köparnas framtida orderstorlek kan leda till bättre implementering av köparnas uppförandekoder.

Seminariet innehöll många intressanta diskussioner och ibland gick åsikterna isär.
– Det här är ett komplicerat område och det finns inga givna svar, avslutade Niklas. Men vi hoppas att vi med vår forskning kan bidra till större förståelse, bättre verktyg och i förlängningen bättre arbetsvillkor.

Forskningsgruppen fortsätter nu med att studera förhållande på den kinesiska arbetsmarknaden.

• 

  Niklas Zandén

•