Handelns utvecklingsråd

Maila sidan

    Ditt namn (obligatorisk)

    Din epost (obligatorisk)

    Vart ska det mailas? (obligatorisk)

    Ämne

    Ditt meddelande

    Krav på KRAV

    En studie om hur och varför KRAV förändrat sättet att organisera sin märkningskontroll under perioden 1985–2012

    Det finns idag en uppsjö av märkningar för ekologisk, rättvis, miljövänlig eller hållbar produktion som bland annat går att hitta på livsmedel, möbler, rengöringsmedel och tågresor. KRAV-märket pryder ekologisk mjölk, Fairtrade:s symbol märker rättvist kaffe, Svanen guidar till det miljövänligaste tvättmedlet och FSC-trädet visar vilken skog som är ansvarsfullt skövlad. Hur kan vi lita på att dessa märkningar håller vad de utlovar? Hos många konsumenter finns en skepsis till märkningarnas egentliga funktion. För att kunna lita på märkningarna krävs system av kontroll.

    Varorna som säljs med den här typen av märkningar kallas för förtroendevaror (Antle 1995). Dessa skiljer sig från klämvaror eller erfarenhetsvaror, där konsumenten kan bedöma varans egenskaper före respektive efter köpet. En bil kan exempelvis provköras före köp och smaken på ett livsmedel kan avgöras vid konsumtion. Vid ett köp av förtroendevaror är informationen om varorna asymmetrisk till konsumenternas nackdel. Producenterna vet mer om varans egenskaper och konsumenten kan inte heller efter köp avgöra om varan har de önskade egenskaperna. Det blir svårt för konsumenten att fatta rationella beslut då de ofta är ”distanserade eller delokaliserade från exempelvis matens produktionsbetingelser – geografiskt, socialt, kunskapsmässigt, yrkesmässigt och så vidare” (Klintman et al. 2008). Ett sätt att minska denna informationsklyfta är att skapa standarder och regleringar och låta märkningarna för dessa regler vägleda konsumenterna. En förutsättning för detta är ett välfungerande och förtroendeingivande certifieringssystem (ibid.). Ett viktigt syfte med certifiering blir således att skapa förtroende. En förutsättning för att detta skall fungera blir då att konsumenter kan lita på att certifieringen och att den uppfattas trovärdig och därmed fyller en funktion i att överbrygga informationsklyftan som finns mellan det som sker hos producenter när produkter framställs, och de slutprodukter konsumenter finner i butiker.

    (texten är hämtad ur rapportens inledning)

    Prenumerera på nyhetsbrev