Fastare former för citysamverkan

Att ha juridiskt bindande avtal i citysamarbeten skulle öka deras handlingskraft och göra stadskärnorna mer konkurrenskraftiga gentemot externa köpcentrum. Men först behövs lagändringar, fastslår en rapport från Svenska Stadskärnor.

I Sverige är centrumföreningar och liknande frivilliga organisationer vanliga i stadskärnor. Men med fastare juridiska former, tvingande beslut och reglerade intäkter skulle stadskärnorna kunna agera snabbare, kraftfullare och mer samordnat, och därmed mer likna externa köpcentrum. Formen är vanlig i utlandet och kallas vanligen BID- Business Improvement District.

Fenomenet uppstod i Kanada och USA där förslumning och utflyttning från innerstäderna skapade sämre förutsättningar för handel och annan affärsverksamhet. Inom ramen för BID-samarbeten genomfördes åtgärder mot skadegörelse, nedsmutsning och brottslighet, vilket ökade stadskärnans dragningskraft på kunder och handelsföretag. Projekt som gemensam marknadsföring och utveckling av den gemensamma gatumiljön är också vanliga inom BID.

I rapporten kartläggs införandet av BID i olika länder, och formerna för vem som ska ingå i organisationen skiljer sig mellan länder.

– Vi ser en tredelning, fastighetsägare, lokalhyresgäster och kommunerna, säger Jeanette Berggren, vd i Svenska Stadskärnor som beställt rapporten.

Hon ser stora fördelar med BID.

– Det ger bättre finansieringsmekanismer för att utveckla stadskärnorna än dagens centrumföreningar.

Det finns dock problem, som nämns i rapporten. Bland annat ökar risken för att små fastighetsägare/handlare, slås ut. Det finns oklarheter om hur ekonomiska särintressen ska råda över allmänna ytor. Hur kommuner ska delta i utvecklingen av ett område, utan att därmed bli partiska och missgynna andra områden. I rapporten föreslås därför en fördjupad analys av de lagar som påverkar ett införande av BID, som Plan och bygglagen och lagar som rör samfälligheter.