Reflektioner från saluhallen

2012-11-22

I min lokala mataffär möts jag alltid av ett kvalitetsmässigt nästintill felfritt varusortiment; ständigt purfärska grönsaker och frukt utan skavanker, aldrig tomt i hyllan, kliniskt förpackat och ”vaccat” kött och dito ost samt mejeriprodukter med långt framskjutna bäst före-datum. En svag doft av rengöringsmedel fyller butiksatmosfären som känns ren och fräsch, säker och kontrollerad.

Som många andra konsumenter besöker jag mot slutet av veckan gärna en av Stockholms alla saluhallar i jakt på något gott till helgen. Det blir ett befriande avbräck från de mer rutinbaserade matinköpen under veckan. I saluhallen möts jag av ett oorganiserat virrvarr av produkter, människor, ljud och dofter. Kött, fisk och skaldjur, grandiosa ostar – vissa mer tilltalande än andra – mixat med grönsaker och frukter; ofta av varierande kvalitet. Saluhallen känns rörig, produkterna håller inte en jämn perfekt kvalité och sammantaget upplever jag det som lite osäkert men också väldigt tilltalande. Här luktar, smakar och känner jag med mina sinnen på ett sätt som inte uppmuntras, utan snarare förtrycks, i min lokala mataffär. Det känns inte lika ”kontrollerat”, men jag litar på handlaren bakom disken som plockar omsorgsfullt med sina produkter.

Väl tillbaka i min vanliga butik efter helgen finner jag i köttdisken en oxfilé som hamnat något vid sidan om övriga och som ”går ut” nästföljande dag. På ren rutin väljer jag genast ett annat paket – kanske är den inte bra, tänker jag, eller smakar dåligt? Det slår mig att jag aldrig skulle komma på tanken att fråga handlaren i saluhallen om köttet har ett bra datum. Jag slänger inte heller varor som jag köpt i saluhallen i lika stor utsträckning som de från den lokala mataffären; varorna från saluhallen känns helt enkelt mindre ”överflödiga” och saknar ofta datumstämpel som talar om när de ”ska slängas”.

Som konsumenter formas vi i samklang med vår omgivning – handeln och konsumtionen är inte två separata världar som de ofta framställs i media. Handlarna känner sig idag ofta tvungna att slänga osålda produkter som vi konsumenter inte vill ha, till exempel produkter med ”dåliga datum”, även om de fortfarande går utmärkt att äta. Inom marknadsföringsforskningen talar vi om kundorientering. Men om handlarna inte vill, kan eller vågar ta ansvar för sina produkter på ett sätt som minimerar matsvinnet, kan vi räkna med att konsumenterna gör det?

I samhället idag har vi mer och mer börjat lyfta frågan att vi vill ha en hållbarare handel och konsumtion. Jag tror att en viktig fråga är hur vi strukturellt kan frammana en mer ”mänsklig” marknadsplats där vi allesammans slänger mindre och ges möjlighet samt vågar lukta, smaka och känna i större utsträckning. Kanske kan handeln ta lärdom av den till synes oorganiserade saluhallen och kanske kräver detta ändrade regleringar för livsmedelshantering i butik?

Läs mer om Carls forskning