Framgång med förhinder

2013-01-31

Den gropiga grusvägen tar plötsligt slut och taxin stannar. Min tolk och jag befinner oss i utkanten av Jakarta i Indonesien för att träffa Heri Janto för första gången. Heri är ledare för fackföreningen på fabriken PT Dong One som producerar för Nike och Adidas. Jag har bokat mötet med Heri eftersom han sägs vara den fackliga ledare i Indonesien som mest framgångsrikt lyckats använda de västerländska köparnas uppförandekoder för att förbättra arbetsvillkoren.

Jag öppnar taxidörren och möts av en gänglig 30-årig man som inte pratar engelska, men gärna vill visa oss fackföreningens lokaler. Det visar sig vara Hero Janto. Lokalerna är inte mycket att se, vilket inte är så konstigt med tanke på att fackföreningsavgiften är cirka en krona per månad. Heri berättar att han kontaktade Nike första gången 2003 när fabriksledningen otillbörligt avskedade en anställd. Tack vare Nikes påtryckningar löstes frågan och på liknande vis lyckades han några år senare använda Nike och Adidas för att öka antalet fast anställda i fabriken.

Så småningom insåg Heri att hot om kontakt med köparna räckte. Till exempel tog han, dagen innan en Nike-kontroll av fabriken, kontakt med fabrikens vd och hotade med att informera Nikes kontrollant om att facket ville omplacera en produktionschef eftersom denne diskriminerade anställda. Inom några timmar hade chefen omplacerats och en konflikt som pågått i månader var löst.

Heri Jantos arbete visar hur lokala fackföreningar själva kan driva implementeringen av västerländska företags uppförandekoder. Vår studie (se länk nedan) visar att Heri inte är ensam i detta arbete. Vår studie visar dock också att detta arbete endast leder till smärre förbättringar och inte förändrade maktförhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Under forskningsprojektet lyfter jag fram Heris arbete som ett positivt exempel på möjligheterna med uppförandekoder. Så en dag får jag ett mail att fabriksägarna hastigt och olustigt övergett Heris fabrik utan att betala lagstadgade avgångsvederlag till de anställda. Fackföreningen på fabriken är upplöst, Heri är arbetslös och produktionen har flyttat till en annan fabrik. I vad som är ett typiskt mönster i vårt material från Indonesien har en fabriksnedläggning raderat ytterligare en framgångssaga. Efter internationella påtryckningar betalar i alla fall Nike hälften av avgångsvederlaget (cirka fyra miljoner kronor), men de andra köparna vägrar och hävdar att avgångsvederlag är fabriksägarnas (och inte deras) ansvar.

När jag tänker på Heris öde, undrar jag hur våra svenska detaljhandelsföretag säkerställer att deras inköpsmetoder inte underminerar lokal organisering och vilket ansvar de tar när leverantörer lägger ner fabriker. En tanke väl värd att fundera vidare på och undersöka närmare för alla inblandade parter.

Läs mer om det nyligen avslutade projektet och ladda ned rapporten Hållbara leverantörsled