In empowerment we trust: Om betydelsen av tillit för framgångsrik empowerment

2018-06-19

I lite mer än fyra år har jag forskat om empowerment, främst empowerment på arbetsplatsen som managementteknik. Den vanligaste reaktionen jag får när jag berättar om min forskning är glädje, äkta intresse och livliga berättelser. Empowerment verkar engagera många och anledningen är nog rätt enkel:

Makt är ett begrepp som alla kan relatera till och ha en åsikt om – även om de kanske inte nödvändigtvis vill använda sig av just ordet makt. Jag antar att de flesta är medvetna om hur mycket makt eller inflytande de har i olika sammanhang och i jämförelse med andra. Inte sällan drömmer man om mer – och ibland kanske även om mindre – makt. Empowerment översätts ofta till det svenska begreppet ”egenmakt” och förknippas gärna med idéer om frihet, självständighet och delaktighet, ofta i samband med arbetsplatsen. Men, att överföra makt innehåller många fler aspekter än enbart överförandet av befogenheter, resurser och information, och därtill är möjligheten att överföra makt inte begränsad till arbetslivet utan makt kan omfördelas och distribueras i alla möjliga sammanhang.

Exempelvis upplever jag barn och unga vuxna som en outtömlig källa till empowerment-observationer i vardagen: treåringen som efter mycket tjat äntligen får hålla sin glasstrut själv – bara för att två sekunder senare fullt medvetet och med bus i ögonen testa hur långt man kan tippa struten innan glasskulan ramlar ut. 17-åringens önskan om att få resa till Thailand med några vänner – för att komma tillbaka med ett stort, tatuerat kärleksintyg. Eller 23-åringen som är vettskrämd av extrajobbet i klädbutiken och alla arga kunder men som tre månader senare bemöter mig självsäkert, kompetent och tillmötesgående.

Kruxet med empowerment ligger i att utökad frihet, självständighet och delaktighet automatiskt också innebär ökat ansvarstagande för den som får makten. För de som har gott självförtroende i sina kompetenser och längtar efter mer frihet och självbestämmande kan det vara besvärligt att behöva tänka på konsekvenserna av sitt handlande, som kanske upplevs som bromskloss i det nya, friare och mer självbestämda livet. För de som har sämre självförtroende i den egna förmågan att hantera makten kan empowerment däremot framstå som en (alltför) stor utmaning.

Kittet som skapar en större helhet utav maktöverföringen och kravet på ansvarstagande är tillit av den som överför makten. Tillit till mottagarens vilja och förmåga att anta utmaningen, att lära sig att hantera den nyvunna makten och att förvalta den väl – en sorts förskotts-tillit. Saknas denna tillit så saknas det grunden för en välfungerande relation präglad av ömsesidig respekt och egenmakt.

Fyra år av empowerment forskning har visat mig att äkta empowerment inte bara händer, empowerment är ett resultat av en tålamodskrävande, medveten och närvarande process där en gemensam nämnare vaskas fram i flera vändor av ansvarsöverföring, ansvarstagande och tillit. Det är just i investeringen av detta tålamod där kraften i empowerment ligger: den skapar frihet genom tydliga referensramar, den skapar självbestämmande genom nära band och den skapar delaktighet genom distans.