Kontrollorganiseringens mångfald

En kartläggning av hållbarhetsmärkningars kontrollorganisering internationellt och nationellt i Sverige

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det finns flera olika sätt att organisera märkningar med tillhörande kontroll och meta-kontroll. När det gäller internationella märkningar tycks ett ideal ha utvecklats med uppdelning av olika regleringsfunktioner i olika organisationer och denna organisatoriska separation har ökat över åren.

Exempelvis ser vi hur både FSC (märkning av skogsbruk) och SAI (märkning av arbetsvillkor) släppt sina ackrediteringsfunktioner som nu drivs av de internationella ackrediteringsorganen ASI respektive SAAS. På så sätt har märkningar på hållbarhetsområdena och det EU-reglerade systemet kommit att likna varandra, förutom när det gäller vem som utför ackrediteringen (organisation inom den sociala rörelsen respektive statlig myndighet). På den svenska marknaden finns emellertid en tydligare uppdelning mellan (i) märkningar med specialiserade och organisatoriskt separerade regleringsfunktioner, och (ii) märkningar där både standardskrivande och kontroll behålls internt i en och samma organisation. Om detta är ett mönster även i andra nationella kontexter skulle behöva undersökas i fortsatta studier, liksom vilka förklaringar som kan ligga bakom denna utveckling. Med hjälp av den här presenterade kartläggningen där vi identifierat ett antal olika modeller för kontrollens organisering när det gäller hållbarhetsmärkningar, är förutsättningarna goda för fortsatta studier av både enskilda märkningar och jämförelser mellan några som utvecklats på olika sätt.

(texten är hämtad ur rapportens sammanfattning)